SGF logo
Kontakta oss
Aktiviteter
Möten
Rossbypriset
Medlemskap
Föreningens historia
Länkar

Rossbypriset

 

Svenska Geofysiska Föreningen delade, med några års mellan rum, ut ett pris i Carl-Gustaf Rossbys minne till en välförtjänt geofysiker. Efter föreningens nedläggning 2010 har priset övertagits av Svenska nationalkommittén för geofysik, som råder under Kungliga vetenskapsakademin.

Carl-Gustaf Rossby föddes i Stockholm år 1898. Han tog examen vid Stockholms högskola. Under sina matematikstudier blev han inbjuden av norrmannen Vilhelm Bjerknes att arbeta i den s.k. Bergenskolan, som bedrev grundläggande forskning i meteorologi i Bergen i Norge. Han hade då inga kunskaper i ämnet. Efter besöket i Bergen arbetade han tillsammans med Bjerknes ett par år i Leipzig. År 1926 for han till USA. Den ökande flygtrafiken skapade ett behov av förbättrade väderprognoser. Rossby var professor vid MIT 1928-1938, och under denna tid publicerade han en rad banbrytande arbeten om den storskaliga rörelsen i atmosfären. Under 1939-1941 var han vice chef för den amerikanska vädertjänsten (US Weather Bureau). År 1941 tillträdde Rossby en professur vid University of Chicago där han ledde forskningen inom den s.k. Chicagoskolan. Han var verksam i Chicago t.o.m. 1951, men redan 1947 blev han professor vid Stockholms högskola.

Carl-Gustaf Rossby startade tidsskriften Tellus 1949, och eftersom den från början var tänkt som en bred tidsskrift inom geofysiken fick Svenska Geofysiska Föreningen huvudmannaskapet. År 1955 tillkom det Internationella Meteorologiska Institutet i Stockholm (IMI) på initiativ av Carl-Gustaf Rossby. Han intresserade sig tidigt för att göra väderprognoser med hjälp av datorer. Under åren 1946-1948 gjordes de första försöken i USA. Verksamheten fortsatte under 1950-talet i Stockholm. Vid denna tid var Sverige bland de främsta nationerna att göra numeriska väderprognoser. År 1954 startades t.ex. en operativ prognosverksamhet i Stockholm. Under 1950-talet tog Carl-Gustaf Rossby också initiativ till att upprätta det första observationsnätet för att undersöka lufthavets kemi. Carl-Gustaf Rossby dog 1957. Han blev 58 år.

I atmosfären förekommer storskaliga vågrörelser, s.k. planetära vågor, med en våglängd av 2000-10000 km. De kallas Rossbyvågor efter Carl-Gustaf Rossby som var bland de första att beskriva dessa vågors karakteristiska egenskaper. Rossbyvågor styr de lågtryck som finns i mellanbreddernas västvindsbälte, d.v.s. lågtrycken rör sig i den vindriktning som råder på ca 5 km höjd, och vindriktningen bestäms av Rossbyvågorna. Även i havet finns det Rossbyvågor. Våglängden i havet är betydligt mindre än i atmosfären. Den uppgår till ett par hundra kilometer.

Harald Lejenäs, 2005

Rossbypristagare

1966Erik Palménmeteorologi
1968Anders Ångströmmeteorologi
1970Erik Bergstrandgeodesi
1972Tor Bergeronmeteorologi
1976Arnt Eliassenmeteorologi
1981Willy Stoffregenrymdfysik
1985Aksel Wiin-Nielsenmeteorologi
1988Arne Bjerhammargeodesi
1991Pierre Welanderoceanografi
1993Bert Bolinmeteorologi
1996Dattatry Parasnistillämpad geofysik
2001Anders Stigebrandtoceanografi
2004Bengt Hultqvistrymdfysik
2007Lennart Bengtssonmeteorologi
2010Henning Rodhemeteorologi
2014Ilmo Kukkonenfasta jordens fysik
2017Kevin Bishophydrologi